Undrar om barnen nånsin får det som vi?

Lyssnade på Kjell Bergkvist i söndagsinterjvuen nyligen. En sak som han sa fastnade, ‘snart är barnen lika gamla som jag’.

Någonstans känns det som att det är precis så det är, att vi uppnår en viss ålder och sen stannar vi där. Möjligen blir kroppen tröttare och stelare, men huvudet accepterar liksom inte att vi kan bli äldre än en viss ålder. Ändå är det som att vi alltid vill bli äldre, onekligen vill vi leva längre, men även bli äldre.

När vi var små barn ville vi bli så stora så att vi fick gå till skolan, cykla och lägga oss när vi själva ville. När vi kommit dit ville vi vidare, sluta skolan, bli tuffa tonåringar sminka oss och köra moppe. Sen ville vi bort från skola, föräldrar, töntiga kompisar, småstaden. Därefter kom tiden då man började fundera om man inte var gammal nog att skaffa egna barn och bilda familj, göra karriär, skaffa bil och villa. Och så startar den nya cirkeln, med våra barn och nu är dom snart framme vid denna punkt och vi har liksom gjort vår del av fortplantning och erfarenhetsåterföring och nu då, vill vi fortfarande bli äldre?
Jaaaaaaa, absolut leva mycket längre, men samtidigt känns det som att lite ”äldre” vill vi bli. För med ålder kommer oftast klokskap och förnuftigare blir vi dag för dag, vågar utveckla våra intressen, stå för våra åsikter, stå upp för det vi tycker är rätt på jobbet och kanske helt enkelt våga älska oss själva för dom vi är.

Å nu har ju barnen blivit så stora att vi inte behöver vara oroliga för hur dom klarar sig, eller???!
Nä, så verkar det aldrig bli. Trots att dom snart är äldre än oss och långt mycket förnuftigare än vi någonsin varit eller kommer bli, så är vår tro att dom aldrig riktigt klarar sig själva!
Hur sköter dom sin ekonomi, ska dom aldrig hitta något riktigt jobb, sitter dom alltid framför datorn, vad är det för partner dom hittat, äter dom bara skräpmat, hur uppfostrar dom sina barn, varför skaffar dom hund …..
Då är plötsligt vårt minne väldigt diffust av hur vi levde själva i samma ålder, hur mossiga vi tyckte att våra föräldrar var och hur mycket synpunkter vi hade på hur vi själva blivit uppfostrade och hur vi var helt övertygade att vår generation förde mänskligheten framåt med vårt unika sätt att leva.

Undrar om barna ändå får ett glas öl…..