Tempo do Brazil

Ta det lugnt, softa på stranden, bada lääänge, strosa låååångsamt, försöka lära oss brassarnas konst att sitta och mysa i vattnet i timmatal.
Vi gör ett rejält försök att smälta intryck från resans hittills 11 veckor och vi känner hur våra hårddiskar mår bra av en ‘avkylning’ i den 30 gradig värmen i det här turistparadiset. För nu har vi semester på brasilianskt vis och det är lite av en utmaning för oss hyperaktiva svenskar. Men det är bara att vi ser och lär av omgivningen för här verkar inte finnas en europé så långt ögat når. Vi är de enda gringosarna och det märks.

Vi är i en liten semesterort som många brasilianska vänner och familjemedlemmar varmt rekommenderat, Praia do forte, strax norr om storstaden Salvador. Här skapades på 1970-talet en semesterby av en liten fiskeby och en stor sockerrörsfazenda. Miljön är idealisk, palmkantade vita stränder, korallblått hav, småsjöar och orörda regnskogsområden i närheten. Byns kärna är ett generöst, småskaligt, tryggt och bilfritt gångstråk med massor av små butiker och restauranger. Tanken går till semester på Kanarieholmarna. Här strosar semesterfirarna makligt fram, ofta familjer i flera generationer. Gamla farfar kan få skjuts i den 4-sitsiga cykeltaxin och trötta småbarn bärs i famnen.

Får vi gnälla lite så är det alltför många restauranger som heter pizzeria och alltför få butiker med genuint hantverk från trakten. Butiker med azulejos (kakelplattor) innehåller inte det vackra, portugisiskinspirerade kakel som vi sett spår av i Salvador utan mest glansiga fototryck på söta barn.

Kul och positivt är däremot att; här får vi äntligen mera kryddstark mat, här är blandningen av hudfärger mycket större och vi kan känna att Brasilien verkligen har över 50 procent svarta medborgare. Hörs ett kraftigt koskälleslammer så kommer gänget med småkillar som klätt ut sig till ‘caretas’ och skräms – en tradition från slaveriets dagar.

Vi anpassar oss långsamt men håller fast vid tanken om att solen är snällast mot vit hud på morgonen och går till stranden direkt efter frukost. Brasilianarna har en annan taktik, dom har full koll på tidvattnet! Så vissa morgnar är det helt tomt på stranden, då det är lågvatten och sen när tidvattnet kommer, kryllar stränderna oxå av badsugna brassar! Vi sätter oss inte mitt i trängseln bland alla parasoller utan går en bit iväg där stora palmer och andra träd skapar naturlig skugga – inte direkt under kokospalmer dock – vem vet när nötterna behagar falla ned som en annan missil. Snart märker vi att fler har samma taktik som vi och vår lilla oas fylls av fler skuggfigurer.

Igår kväll fick vi av en lycklig händelse se Capoeira på stans gågata när byns lokalföreningen hade uppvisning och vi fick vår första inblick i sporten som är blandning av kamp, dans och akrobatik. Små och stora, flickor och pojkar virvlade akrobatiskt runt till ledarnas rytmiska ackompanjemang på bland annat instrumentet berimbau.

Just för tillfället är vi inte så mycket för just träning, utan vi glider långsamt runt i den tropiska värmen och registrerar små detaljer som skillnader mellan folk och människor av alla de slag. När vi blir törstiga tar vi något att dricka, när vi blir hungriga tar vi lite mat, vi håller glassnivån hög i kroppen (trendigast är acai-glassen), när vi blir trötta går vi hem och sover, till AC:ns milda fläkt.

Vi har det gott, hemlängtan börjar sakta pyra i våra resetyngda sinnen, men två sköna veckor i detta magnifika land har vi kvar!