Dunsen av en fallande gam

Vi vaknar långsamt till fåglarnas morgonkonsert, njuter av varje ton i denna ouvertyr från tusentals strupar. Först när dom stora blåsarna, Kajmaner och Howle apor kommer in med sina märkliga borduntoner blir det en verklig, men magisk kakafoni som får oss att stiga ur sängen för en ny dag i Pantanals regnskog.
Dagen fortsätter i samma ljuvliga ljudmiljö och det är inte förrän de plötsligt upphör att höras som vi också lägger märke till syrsornas stadiga spel.
Det är något som blivit helt fel i ljudlandskapet. Den lilla poolen i lodgen har plötsligt ockuperats av en fullständigt malplacerad familjefest á la brazil, bergsprängarn på högsta volym som festdeltagarna gör allt för att överrösta. Ölen flödar, barnen gråter, papegojor och Björnar flyr!

Vi tar vår tillflykt till kanoterna, åter möts vi av djungelns ljud när vi ljudlöst glider med strömmen längs floden. Vi hör vattnet strömma och föra med sig öar av vattenväxter, det ivriga tjattrandet från gröna papegojparakiter som alltid tycks flyga i par och de tunga vingslagen från en häger som lyfter från sin gren. Vi ser och hör de blixtsnabbt flaxande vingarna hos kungsfiskare, näbbknäppande tucaner, det diskreta plasket när en ormhalsad stork dyker efter en fisk och när vi under några nedhängande grenar ser något som rör sig, är det inte kapybarer denna gång. Det är uttrar som är på familjeutlykt under plask och stoj. Vi överraskar dem och de slinker snabbt undan i vattnet.
Någon sekunds tystnad innan den stora hannen sticker upp huvudet och väser ljudligt med blottade tänder att nu är vi för nära!! Och när vi är tillbaka på logden, dunsen från en gam som glömde att vifta med vingarna när han lämnade sin gren. Han är snabbt på fötterna och vinglar lite groggy in under lodgens trappa.

Bara något dygn senare är vi någon helt annanstans. Halvvakna tar vi oss igenom en natt av dundrande airkondition och trafikens ständigt mullrande bastoner, vaknar i Salvador när försäljarnas skränande röster förmedlar allt de har att sälja. Tar oss med tunga ögonlock till hotellfrukostens stenväggsekande ljudlåda, fylld av ivriga barn och domderande föräldrar.

Räddar oss undan till Centro Historico, en mjukt mullrande matta av människoröster möter när vi tar oss mellan kyrkor och konstgallerier. Uppför en lång brant backe kommer en kyrklig procession den möts av ivrigt trummande uppifrån. I nästa kvarter sitter en konstnär och spelar och sjunger finstämda visor, i väntan på att vi ska komma och titta på hans nymålade verk. En stund senare passeras vi av en repeterande karnevalsorkester, en s k afroblock en skön uppsättning av olika trummor och ett makalöst sväng. På vägen har dom samlat ihop mängder med människor som dras med av dom ljuva tonerna, likt Råttfångaren från Hameln.

När skymningen kommer tar vi oss ner till hamnkvarteren Barra. Här har ljudnivån från dom sorlande människorna ökat betydligt, trots mörkret hörs fortfarande plask och stoj från stränderna längs promenaden. Då hörs också det mjuka anslaget från spänstiga fingrar mot skinnet på ledartrumman, den följs av trumpinnarnas snabba virvlar och bastrummans dova toner. Den här gången är Trumpojkarna iklädda gruppens röda dressar och dom virvlar vidare i oanade melodier.
Vi tar oss in på en sidogata för en läskande caiperihna till sambatoner ledda av en kvinnlig vokalists och innan vi vet ordet av är uteserveringen ockuperad av dom röda gossarnas trumvirvlar som dundrande stämmer in i sambatonernas ljuva rytm. Vi är i Brasilien, tro det eller ej!!!

(Tyvärr vägrade sidan att ladda upp fler av våra inspelade ljudfiler, hur vi än klippte och komprimerade, men det är bara att komma hit och lyssna!!)