”Bättre än Amazonas”, sade det holländska globetrotterparet med eftertryck om Pantanal. Det är där vi är nu och vi har redan efter mindre än två dagar sett en fantastisk mängd fåglar och djur, t ex vackert blåa papegojor, skygga kajmaner, stornäbbade tucaner, hojtande apor, gigantiska storkar, simmande kapybarer (ser ut som en kombination av bäver och gris), pirayor, olika sorters hägrar, kungsfiskare och kollibrier. Och så moskiterna förstås…. som njuter av att provsmaka vår svettiga hud.
För att komma hit har vi rest västerut från Sao Paulo till Campo Grande i staten Mato Grosso do Sul. Därifrån med minibuss ytterligare cirka fyra timmar västerut tills vi hamnat nära gränserna till Bolivia och Paraguay. Här ligger Pantanal, ett delvis skyddat regnskogsområde som är enormt rikt på djur och växter.
Sista kilometrarna till Lodgen gick på makalöst dålig grusväg, som lämnats så avsiktligt för att hålla ner farten och antalet påkörda djur. Vid varje vattendrag längs vägen låg det små kajmaner och väntade på lämplig middagsbjudning.
Vi bor på en ekologisk djungellodge och här kan ni läsa mer om ni blir inspirerade www.ecotrips.com.br
Full fart på aktiviteter direkt, hann precis ställa in våra ryggsäckar i den lilla träkabinen som vi ska härbergeras i under tre nätter, (oerhört tunna väggar så snart har vi lärt oss en större dos tyska och brasilianska) innan vi tillsammans med en grupp holländare, brasilianare och vår guide Sandro befann oss i en aluminiumbåt ute på floden. Med Sandros hjälp fick vi syn på djur som döljer sig i den flödande grönskan, t ex iguanaödlor, helt ljusgröna fåglar som bara syns när de lämnar grönskan för att flyga och ormhalsad häger som dyker efter byte i vattnet och simmar som en orm.
Långsamt sänkte sig mörkret över oss övergick i en fantastisk solnedgång. När vi kom tillbaka till vår djungellodge var det kolmörkt med den mest fantastiska stjärnhimmel.
Tidigt på morgonen idag är vi åter i båten för en tur åt andra hållet på floden, mängder av djur i morgonsolens mjuka sken. Nytt för dagen var bl a kapybarerna som vi mötte redan på väg till frukost och sen flera gånger under båtturen, dom är som små flodhästar och enligt vår guide världens största gnagare!
Vi såg även Pantanals symboldjur och största fågeln Jabirustork och när vi tröttnat på alla djur, så kastade vi oss i floden med några färgglada flytetyg och lät oss dras med strömmen tillbaka. Vi klarade oss från pirayornas bett – de är bara intresserade om man blöder….. Only the dead fish follow the stream, som sweet Louise sjunger,,,,,
#pantanaljunglelodge #sharingwiththenature
Bjorkris blog 
Kapybarer, jag visste inte ens vad det var innan ni berättade. Känns som att landet och den mäktiga floden rymmer alla möjliga hemligheter. När jag ser era bilder tänker jag ofelbart på Werner Herzogs kultfilm ‘Aguirre, Guds vrede’ från 1972 med Klaus Kinski i huvudrollen och rockbandet Popul Vuh med sin mystiska musik i bakgrunden. En film om en galen conquistador, spelad av en galen skådis som tog en tredjedel av filmbudgeten, och med strapatser som höll på att ta knäcken på hela filmteamet. Klaus Kinski och Werner Herzog var hela tiden i luven på varandra om hur filmen skulle spelas in, Kinski var känd för sina okontrollerbara vredesutbrott. Men filmen är som sagt numera kult. Se till att myggen tar tillräckligt med blod innan nästa bad, så att pirayorna inte tycker ni är tillräckligt blodiga munsbitar….
Må gott och en fortsatt härlig resa
/Håkan
GillaGilla
Älskar pirayor och efter att se era bilder och höra om era äventyr längtar jag tillbaka till 1981 då jag metade pirayor på Amazonasfloden. För att få dom att hugga skulle man lossas att man trillade i o plaska med åren. Då kom dom i hundratal och högg. Bra för er att veta om ni vill fiska. Och söta vassa tänder har dom.
GillaGilla
Hej Sten. Tack för tipset. Här gick det att fiska dem utan plask men med fina små bitar av biff på kroken….. de gick att äta också.
GillaGilla
Oj kan man äta pirayor? Fantastisk resa! Orkar ni ta in allt i det här tempot? Fast jag vill minnas i en av bloggarna att ni nästan hade lite tråkigt någon dag!
Och Håkan, jag tänkte också på den där filmen. Visst skulle de släpa ett skepp uppför ett berg? Helt galet.
GillaGilla
Jo, det börjar faktiskt bli lite fullt på hårddisken. Nedräkning nu. ‘Bara’ tre veckor kvar.
GillaGilla