Stort och mycket

Brasilien är stort, 8 700 000 kvadratkilometer.
Här bor 200 miljoner människor.
I Sao Paulo, där vi är just nu lever nästan 20 miljoner människor.
Dom vi besökt har i snitt haft 2 hundar och tre katter.
Vi har fått cirka 100 mosquitostick på 5 dagar.
Vi äter och dricker cirka tre kulor glass, 2 öl, mängder med frukt, ett glas vin och 3 liter vatten per dag.
Dagstemperaturen pendlar mellan 30-35 grader, regnet öser ner jättemycket ett par timmar varje dag eller ibland lite mer eller mindre.
Med andra ord, Brasilien är nästan så stort som Europa eller USA, vi möter många människor, vi och djuren har det bra, fryser sällan, möjligen blir vi blöta, men det torkar snabbt. Vi kliar oss inte lika ofta som djuren, men det händer.

I Sao Paulo bodde min (Christines) mamma hela sin skoltid innan hon återvände till Sverige för universitetsstudier och blev kvar. Resten av hennes familj stannade i Brasilien och många av dem bor här än. Vi tänker med respekt på människor som vågar bryta upp från det välbekanta och flytta till ett främmande land långt borta, antingen de gör det frivilligt eller för att de känner sig tvingade. Idag verkar det finnas en stor oro över tillståndet i landet. Det har pratats en hel del politik med dom vi råkat på i Brasilien. Åsikterna är starka och går ofta brett isär, från vänster till höger, från starkt negativt till starkt positivt. Kanske återkommer vi till politiken i en senare bloggpost om vi vågar ge oss in i detta känsliga område.

Med hjälp av kusin Bessie har vi fått en ordentlig duvning i biologi. Hon har tagit oss med till fina naturreservat i staten Sao Paulo där vi bekantat oss med otroligt imponerande jätteträd, t ex figueroan (rätt stavat?) som kan bli gott och väl över 50 meter hög (se bild). Vi har sett spår av jaguar, diskuterat vildsvinsproblematik, matat apor med mango och spanat efter orm i gamla termitstackar. Bessie har också vidgat vårt kunnande om tropiska frukter som är så magiskt läckra att vi gärna skulle ta med en jätteväska full med papaya, mango, stora avocado, maracuja (passionsfrukt), ananas, och banan (som finns i ett tjugotal olika sorter). Nu känner vi också till caju, litchi, graviola, minilime och acai – för att bara nämna några. Den senare gör man en makalöst god sorbet av, som blir mörkt lila och är väldigt läskande.

Trots Sao Paulos storlek och mängder med invånare, har vi tagit oss runt ganska lätt, ‘med lite hjälp av vänner’ promenerat pampiga Avenida Paulista, fått en vy över staden från Sampas eget ‘empire state building’ (nu Santander bank) och smidigt tagit oss mellan stadsdelar med tunnelbanan. Vi har fått ny, härlig dos av Street art i Beco de Batman som ligger i stadsdelen Vila Madalena, och ytterligare en dos konst på MASP. Alltså ännu mer inspiration, både av internationell och inhemsk konst (en liten del bara hemsk). Och inte minst så har Björn blivit utsatt för värvningsförsök att bli supporter till Sao Paulo FC, men hjärtat förblir grönvitt!