Filosofi och sköldpaddor

Så här mot årets slut ska man ju gärna summera, analysera och sätta kloka tankar på pränt. Påfallande ofta blir det patetiskt och risken är förstås densamma för dessa rader.

Vi har haft jullov på Ilha de Floripa på Brasiliens södra kust. Legat lågt, badat, ätit, haft lite tråkigt, spelat spel, låtit tankarna vandra. Ett ämne som vi talat en hel del om är hållbarhet och miljöfrågor. Hur står det till med engagemanget kring detta ämne i Sydamerika? Hur orolig ska man bli över Brasiliens nya president, som så obehagligt mycket påminner om Trump, och som aviserar att han vill odla upp delar av Amazonas? Vi har givetvis inget uttömmande svar på det, vi kan bara skrapa lite på ytan, men några iakttagelser kan vi dela med oss av.

I alla länder som vi besökt har vi sett någon from av kommunikation om att ‘recycla’, hålla rent eller tänka på miljön. Den fulaste julgranen vi hittade (här i byn Lagoa de Conceicao) är gjord av tillplattade gröna PET-flaskor, så kreativitet saknas inte. Vi har åkt ganska mycket lokal- eller långfärdsbuss och irriterat oss över att bussens motor ofta står på även när bussen står still länge. Å andra sidan innebär det att AC’n fungerar och det har vi ofta varit enormt tacksamma över. Under stundom har vi varit dödströtta på kött och potatis, men faktum är att vi hittat vegetariska restauranger både i Chile, Argentina och Brasilien.

Här på ön har vi besökt ett sköldpaddscenter. De forskar om dessa märkliga urtidsdjur, räddar skadade sköldpaddor och har en liten utställningspark där man får besöka dem. Fler liknande center finns längs hela Brasiliens kust. I början av 1980-talet var de flesta sködpaddsarterna väldigt reducerade och hotade – nu är situationen betydligt förbättrad. Ett annat djur som vi sett mycket av på denna kontinent är hunden. I 90 procent av fallen har de sprungit runt helt fritt. Alltid (hittills) vänskapliga och ofta sovande sådär fullständigt utslagna på en varm trottoar som bara hundar kan. Små och stora människor verkar inte rädda, de verkar vana vid dem. Några samlar in pengar till dem och ofta visar det sig finnas ett system där de tas in på kontroller, steriliseras och vaccineras.

Och så människodjuren och deras ‘hållbarhet’. Visst finns även här de som helt uppenbarligen inte mår så bra, som sover på trottoarer, tigger på tunnelbanor eller bor i obeskrivliga skjul. Här finns också migrationsproblemen och en del negativa kommentarer om för många flyktingar från andra länder, precis som hemma.
Men det känns som att det stora flertalet här mår ganska gott, rör sig i ett lägre tempo, har mer tid att prata med varandra, visar mer ömhet och omtanke. Fler som har tid att umgås med familj och vänner. Vi ser ofta 3 generationer som är ute och äter middag i godan ro, i härliga blandningar. På stranden ser man kompisgäng som sjunger och spelar tillsammans med någons mamma och någons son.
Liksom hemma är det väldigt många som springer, joggar och tränar på utegym (av skiftande kvalitet). Vi hoppas lite i vårt inre att det inte är samma tränings- och arbetshets som hemma, utan att dom är lika lyckligt avslappnade som dom ger sken av.