Tango och fotboll

Buenos Aires! Så mycket spännande som man kan förknippa med den här 13 miljoners staden. Sensuell tango, fotbollsdrama med svensk touch, Peronismen, militären och Evita, vemod och psykoanalys, smäktande bandoneonmusik, galna mödrar, provokativ konst, ruffiga hamncaféer och imposanta boulevarder.

Och så människorna. De är lite som vi faktiskt. Lite försiktigare, lite tystare, lite försynta. En ny sorts sydamerikaner om vi jämför med dem vi träffat tidigare. De pussas på kinden när de hälsar, säger artigt ”de nada” när man tackar för något. Men ändå, som på tunnelbanan häromdagen, är de nyfikna på oss och drar sig inte för att fråga – ”vad talar ni för språk – jag känner inte igen det”. Känns som det är ett stort steg närmare Västeuropa att komma hit, lite stressigare och möjligen lite mer avstånd mellan människorna, men ändå mycket värme, både i solen och i ögon vi möter under våra walkabouts i staden.

Vi tog tunnelbanan från våra mysiga kvarter i Palermo-Soho, där vi hyr en liten lägenhet på Jorge Luis Borges-gatan, och åkte ända in till centrala Catedral. Irrade oss upp till Casa Rosada (presidentpalatset) och Placa de Mayo, som ligger framför palatset, där det just pågick en protestaktion av de ‘galna mödrarna’. Inga vita hucklen längre och inte bara kvinnor, men många oklara människoöden ännu. Lyckades även med att förväxla Operan med Högsta domstolen!! Var inga bra föreställningar hur som, vare sig på HD eller operan, så vi gav oss av till en mörk, svart, något hemlig klubb för tango och poesi. Tillsammans med lokalbefolkningen fick vi en skön kväll i musikens tecken, med både sång, deklamation och dans.

Trots detta var Christine i desperat behov av lite julstämning och morgonen efter gav vi oss iväg tidigt för en julkonsert i en centralt belägen kyrka. Konsert blev det, dock inte vad vi tänkt oss utan musikskolans halvtaffliga uppspelning med låt på låt i samma tonart och alltför klämmigt tempo. Halvvägs genom programmet fick vi nog och och gav oss ut på stekhet gatumarknaden i stället.

Och som vi har gått, promenerat och strosat!! Kanske inte så mycket längre än på andra platser men här mötte vi värmen och då blev det en smula svettigare. Finanskvarteren med pampiga hus i europeisk stil, stadsdelen San Telmo fyllt av musikbarer och antikvitetsgallerior, välordnade och lummiga Recoleta med museer och ambassader och så arbetarstadsdelen La Boca med den blågula fotbollsstadion för fotbollslaget Boca Juniors, som bildades av italienska invandrare för drygt hundra år sedan.

De hade svårt att enas om färgerna på dräkterna så man beslutade att det första fartyget som anlände till hamnen i Boca nästa dag skulle bestämma färgvalet. Det blev det svenska lastfartygen Drottning Sophia som gick på trad mellan Köpenhamn och Buenos Aires. Idag är Boca kvarteren närmast stadion en något turistig plats med mysigt färgglada hus och med dansande tangopar utanför var och varann restaurang.

En rejäl djupdykning i sydamerikansk konst blev det också, känns som att vi får väldigt lite av detta till Sverige. Vilken brist! Färgrikt, provokativt, politiskt, mänskligt, lekfullt.

En verkligt intensiv vecka med mängder av upplevelser, dagarna har rusat förbi i en väldig fart, veckan inleddes och ser ut att avslutas med tunga åskväder, tur det så vi hinner samla ihop våra tankar innan vi ger oss iväg mot Iguazo och dunder av ett helt annat slag.