Det hände i Patagonien

Visst känns det långt, vårt avlånga och just nu avlägsna land Sverige? Cirka 150 mil långt är det från norr till söder. En snabb blick på kartan kan ge uppfattningen att det är ungefär lika långt som Chile, men som många gånger tidigare är kartor väldigt förvirrande. Chile är tre gånger så långt som vårt kära Svea rike. Liksom hemma skiljer sig naturen mycket i de olika landsändarna. Chiles norra del är varm, torr och karg med bl a Attacamaöknen (som man kan göra häftiga vandringar i), de centrala delarna präglas av mycket vinodlingar, i söder öppnar sig ett ymnigt landskap med sjöar och fjordar.

Efter besöken i storstäderna Valparaiso och Santiago, i mellersta Chile, begav vi oss söderut till det legendariska Patagonien. För att där mötas av ett landskap som kändes alldeles hemtamt. Böljande gröna ängar, björkar och trähus. Nåja, ganska hemtamt i alla fall. Vi utgick från Puerto Montt, i folkmun kallat Muerto Montt, för att det är så dödligt tråkigt och någon gnutta sanning ligger i det öknamnet. En grå hamnstad som nog önskar det hade funnits en stadsarkitekt värd sitt namn. Gamla trähus som hoppas på en ny jordbävning för att återuppbyggas i ny form blandas med jättekolosser i form av köpcenter och dylikt. Men allt har sin charm och vi inser att det som byggts här nere har 1800-talets tyska invandrare satt mycket prägel på, även matkulturen, men inte mycket sägs om ursprungsbefolkningen. Och vad som berättades för oss är i princip att den ursprungsbefolkning som fanns har utrotats när det upptäcktes hur rikt dom levde på fiske och jordbruk, behöver luska mer i detta, hmmm?

Något annat som präglat landet är de återkommande jordbävningarna. De är lite svåra att greppa för oss björkris men efter hand sjunker det in. Här har hela samhällen raserats många gånger. 1960 hade de världens svåraste jordbävning med 9,5 på Richterskalan och så sent som 2010 var det ytterligare en svår jordbävning. Inte så konstigt att här inte finns så många byggnader från 16-1700-talet!

Patagonien sträcker sig över både Chile och Argentina. På Chile-sidan utgörs det av en kust full av fjordar som på kartan påminner mycket om Norge. Vi tar en tur ut på den stora ön Chiloé och pruttar iväg i en liten minibuss tillsammans med ett tiotal pratglada sydamerikanska turister. Det blir en intensiv dag, i och ur bussen, med till exempel; många besök i de speciella små träkyrkorna som finns här (arkitekturvänner, please googla för fina bilder), ett båttur på fjorden utanför staden Castro med magellanska pingviner, svarthalsade svanar och de typiska trähusen byggda på pålar i vattnet, en obeskrivligt naiv mytologisk naturstigsvandring, den absolut fulaste torgjulgranen hittills, lantarbetarlunch i en militärtältsformad, enkel träbyggnad mitt ute på vischan och många besök i små ”artesanal” butiker med lokalt hantverk av skiftande kvalitet. I Castro finner vi den fulaste kyrkan som vi någonsin sett, kanske något för Färjestadsfans, i gult och lila. Men fulheten gällde bara utsidan, på insidan är det en otroligt vacker träkyrka, enligt vår busskompis sammanfogad helt utan synliga spikar och det är väl insidan som räknas?!

Kanske är det finast i Dalcahue, en liten ort med många fiskebåtar längs hamnkajen, med en snygg, modern, träfjällsklädd saluhall och mänga små välskötta hus. Här hittar vi en kombinerad hantverksbutik och café som vi verkligen gillar, gör några inköp och beställer kaffe. Vi går en trappa upp, väljer ett bord med utsikt och då händer plötsligt det vi väntat länge på. Servitrisen kommer fram med menyn och vi lyckas inte få den stapplande spanskan att räcka till för att förklara att vi redan beställt en trappa ned. Då upphäver en stilig chilenska vid bordet intill sin röst och säger på klingande svenska ”kan jag hjälpa till med något”? Det visar sig att hon tillbringat 8 år i Sverige, pluggat på universitetet i Stockholm, bott i studentbostad i Bergshamra och sedan i Nyköpingstrakten. Nu är hon sedan länge tillbaka i Chile men svenskan har hon inte glömt.

Nu lämnar vi ett trevligt Chile och Sydamerikas västkust för att via Bariloche ta oss in i Argentina för nya äventyr och erfarenheter.