In de pen dance day

Pang, pang, pang! Skotten studsar runt våra fötter och ackompanjeras av frekventa svärmar av vita skumkaskader. Musiken dunkar i högtalarna och skymningen sänker sig över stan. Det är trångt på gatorna och säljarna hojtar om varandra, köp öl, köp mera sprutskum, köp mera knallskott, köp mango! Det är sista dagen på ‘independance-festen’ i Cartagena och fler och fler människor samlas längs gatorna i stadsdelen Getsemane där vi bor. Poliserna står i varje gathörn och nu närmar sig äntligen paraden. Vi ser figurer från kolonialtiden passera, vi ser kvinnor i krinoliner med fruktkorgar på huvudet, svarta figurer på styltben, lättklädda och glittriga män och kvinnor i en oändlig ström.

När vi rör oss vidare längs de trånga, ruffiga gatorna stannar två docksöta, vackert smyckade småflickor framför oss och säger något mycket fort som vi inte begriper. Det tar oss några sekunder att begripa men när vi greppar kameran ställer de sig blixtsnabbt i en väl inövad pose och ler stort..Fotografera oss!

Vi håller på att lära känna den här intensiva, stökiga staden, så olik Paraty i Brasilien. Här är det krig om turisternas uppmärksamhet och man kan ana en viss desperation bland de många som försöker tjäna sitt levebröd på gatorna. Minsta blick av intresse från oss och vi blir infångade. Slutnotan blir förhandlingsbar och man gör klokt i att inte ha för många sedlar med sig ut på gatan.

Samtidigt möter Cartagena oss med tropisk värme, hus i alla palettens färger och vi börjar sakta falla in i ett skönt resemode. Tiden börjar  försvinna, hunger och trötthet styr, inte längre mat- och sovklockan.
Fram har skrivblock och pennor tagits, mobilerna hamnar allt längre ner i packningen.
Just nu sitter vi på hostel Marlins inbyggda balkong, där dom varma vindarna sakta smeker vår lätt solbrända kroppar, medans vi plitar på bloggtexter och drömmen om den stora romanen.