Grannens gräs är grönare

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter några dagars acklimatisering i Paraty är vi nu åter i Rio, på ett trist flygplatshotell vars fasad för tankarna tillbaks till gamla Sovjet och dess färglösa miljöer. Annars är det kanske just färgrikedomen och de stora kontrasterna vårt första, starka intryck av Brasilien. Definitivt är det grönare, makalöst grönt, tusentals nyanser av grönt, träd, berg, buskar. Inte bara grönt, det är fullt av färg, gula fåglar, orange papaya, blåa båtar, röda blommor och vita hus med gula konturer och kraftigt röda luckor. Hela paletten med starka, klara färger. För att i nästa stund hamna någon bit utanför stadskärnan och det är skjul och provisoriska hem i en skala från brun till grått. Man undrar över stabiliteten i dessa huskuber travade på varandra, allt högre i vinglande formationer så långt teglet räcker.

Försäljare kliver fram mot vårt bord och vill sälja några handgjorda armband och när vi vänligt men bestämt tackar nej, så skiner dom upp i ett överraskande obrigado och går vidare?! På samma sätt är det självklart att hälsa på dem man möter på gatan, i affären och absolut i hissen. Bon dia och ett brett leende. När Christine på sin flytande brasilianska frågar efter något helt självklart, så inser vi att dom inte förstår mycket av det hon sagt, men försöker ändå vänligt analysera vad hon ville säga. Ja, mycket vänliga och tålmodiga känns som en bra beskrivning av detta färgrika folk.
Nu väntar flyget mot Colombia, men redan längtar vi tillbaka hit. Om cirka 1,5 månad vänder vi åter för färg, folk, caipirinhas och möjligen lite mindre regn (när detta publiceras är vi incheckade på ett litet hostel i Cartagena).