Hur hamna vi här?

Luften ligger som en fuktig matta över Paraty när vi ser hur ett kattliknande djur smidigt smyger fram mellan hibiskusarnas blommande grenar. Hon nosar sig fram på jakt efter mat, hennes blick flackar hungrigt över djungelgrönskan där pilsnabba kolibrier flyger mellan blommorna. Med ett kraftfullt mjauande väser hon fram, ge mig mat! Hon har precis lämnat sina 8 dagar gamla ungar i skokartongen i garderoben, mat får hon i sin skål av matte Sonya (i vars charmiga hem vi fått tak över huvudet) sen lägger hon sig lättjefullt på mattan och sträcker ut sig, stolt och mätt.
Ibland är livet gott!

Och livet är gott även för oss i det lite sömniga, regnskogsomslutna off-season Paraty. Den välbevarade stadskärnan från kolonialtiden (på UNESCOs världsarvslista) är supermysig att promenera runt i. Vår egen stenlagda hemmagata på Söder ligger ordentligt i lä när det gäller knölighet. Här gäller det att se sig noga för när man vinglar fram på rejält oregelbundna kullerstenar. Men detta hjälpte oss faktiskt att upptäcka ytterligare en intressant del av Brasiliens djurliv. I den fuktiga sanden mellan gatstenarna finns massor av små hål. Där bor pyttesmå krabbor som fajtas vilt med varandra, stolt hyttande med sin ena gigantiska klo. De kallas vinkarkrabbor. Vilket skådespel!

Till alla er läsare som jobbar med väghållning kan vi för övrigt tipsa om att det finns riktigt mycket att göra här i Brasilien. Färden hit med buss från Rio var inget annat än bussfjädringsmisshandel (om det nu är ett ord). Upp och ner för vindlande gröna berg, swischade vi i en krängande buss, vars enda antydande till broms var det kraschande o knirrande ljud som hördes när vi allt snabbare håller på att förpassa oss ut genom sidofönstren. Å luftgroparna på flyget hit var inget mot slukhålen i vägbanan. Det är spännande att resa, mycket återstår på våran tur, både upponeråhitådit!