Klimakteriet – en evolutionär succé, det är namnet på ett seminarium som jag nyligen besökte. Titeln är professor Agnes Wolds. Tillsammans med ett tiotal andra kvinnor har hon skrivit i nyutgivna antologin ”Klimakteriet” (Atlas förlag). Agnes tes handlar i korthet om att människan – till skillnad från i princip alla de andra djuren – har hondjur som lever längre än de är fruktsamma. Den äldre och erfarna kvinnans kunskaper om att lagra och tillaga föda, om att vårda barn och få dem att överleva blev avgörande för flockens tillväxt och välmående. En evolutionär succé således.

Agnes Wold är en entusiastisk och ganska drastisk föreläsare. Men trots att jag har synpunkter på delar av det hon säger så är jag fascinerad av hennes forskningshypotes som ganska rejält kullkastar gamla, mossiga freudianska ideer om att kvinnan deppade ihop när hon inte längre kunde föda barn. Det enda Agnes vill kännas vid av tidigare klimakterieproblem är ökad kroppstemperatur. Den går att vetenskapligt bevisa och handlar om att östrogenet minskar i kroppen och som en följd av detta får man vallningar och svettningar men i väldigt olika omfattning. Efter ett par år då östrogennivån stabiliserats på en lägre nivå är kvinnan ‘fit for fight’ igen, kan känna sig befriad och stark, full av livserfarenhet och klokskap.  En evolutionär succé som kanske inte uppskattas fullt lika mycket av dagens samhälle?

Om det finns Klimakteriet, finns det då även ett Klimateriet, började Björn fundera. Finns det nåt samband kanske? Ett tankeexperiment som måste utforkas.

Har Moder Jord efter 4,6 miljarder år  hamnat i klimateriet?  En absurd tanke men trots allt med en del paralleller. Temperaturhöjningen till exempel. Den är ju påtaglig och tydligt påvisad men hur lång tid kan det då ta innan den klingar av  och stabiliserar sig likt kvinnors  klimakterium. Har jordklotet vallningar och svettningar? Tankarna går till polarisarna som smälter ned i rask takt, onormalt varma somrar och extremväder med mycket nederbörd. Är det Moder jords humör som blivit mycket lynnigare dom sista åren, säger hon barskt ifrån med vilda stormar, skräckinjagande tsunamisar och förödande jordbävningar?? Dom stora problem med vattenbrist och torka, är det kanske vår Moder Jords problem med torra slemhinnor??

Så om hon är i klimateriet, vår Jord, vad skulle det innebära? Att hon nått den andra halvan av sin livstid? Och att det således tar bortåt 4 miljarder år innan Ragnarök inträffar? Att hon snart stabiliseras på en ny temperaturnivå? Behöver hon kanske lite hjälp med det? Tja det lär inte hända utan ganska mycket hjälp av alla jordens vänner, stora som små. Vad skulle den nya temperaturnivån innebära? Det är en svår fråga att svara på och vi är idag omgivna av många olika scenarion, det ena mera skrämmande än det andra. Men om nivån också innebär mera klokskap och en portion ilska, så finns det hopp och faktum är att den samlade erfarenheten hos jordens befolkning borde räcka långt, bara den används rätt.

Lyssnade på Kjell Bergkvist i söndagsinterjvuen nyligen. En sak som han sa fastnade, ‘snart är barnen lika gamla som jag’.

Någonstans känns det som att det är precis så det är, att vi uppnår en viss ålder och sen stannar vi där. Möjligen blir kroppen tröttare och stelare, men huvudet accepterar liksom inte att vi kan bli äldre än en viss ålder. Ändå är det som att vi alltid vill bli äldre, onekligen vill vi leva längre, men även bli äldre.

När vi var små barn ville vi bli så stora så att vi fick gå till skolan, cykla och lägga oss när vi själva ville. När vi kommit dit ville vi vidare, sluta skolan, bli tuffa tonåringar sminka oss och köra moppe. Sen ville vi bort från skola, föräldrar, töntiga kompisar, småstaden. Därefter kom tiden då man började fundera om man inte var gammal nog att skaffa egna barn och bilda familj, göra karriär, skaffa bil och villa. Och så startar den nya cirkeln, med våra barn och nu är dom snart framme vid denna punkt och vi har liksom gjort vår del av fortplantning och erfarenhetsåterföring och nu då, vill vi fortfarande bli äldre?
Jaaaaaaa, absolut leva mycket längre, men samtidigt känns det som att lite ”äldre” vill vi bli. För med ålder kommer oftast klokskap och förnuftigare blir vi dag för dag, vågar utveckla våra intressen, stå för våra åsikter, stå upp för det vi tycker är rätt på jobbet och kanske helt enkelt våga älska oss själva för dom vi är.

Å nu har ju barnen blivit så stora att vi inte behöver vara oroliga för hur dom klarar sig, eller???!
Nä, så verkar det aldrig bli. Trots att dom snart är äldre än oss och långt mycket förnuftigare än vi någonsin varit eller kommer bli, så är vår tro att dom aldrig riktigt klarar sig själva!
Hur sköter dom sin ekonomi, ska dom aldrig hitta något riktigt jobb, sitter dom alltid framför datorn, vad är det för partner dom hittat, äter dom bara skräpmat, hur uppfostrar dom sina barn, varför skaffar dom hund …..
Då är plötsligt vårt minne väldigt diffust av hur vi levde själva i samma ålder, hur mossiga vi tyckte att våra föräldrar var och hur mycket synpunkter vi hade på hur vi själva blivit uppfostrade och hur vi var helt övertygade att vår generation förde mänskligheten framåt med vårt unika sätt att leva.

Undrar om barna ändå får ett glas öl…..

Så satt vi där igen, i Konserthusets röda sammetsstolar, förväntansfulla inför kvällens konsert. Filharmonikernas ljudkaotiska instrumentstämning pågick på scenen och publiken tjattrade i bänkraderna. Det vankades bonuskonsert för trogna besökare och till den kategorin hör vi numera. Konserthuschefen själv introducerade på sitt charmiga sätt och drog ned många skratt och applåder. Så presenterade han kvällens unge dirigent och avslöjade att denne just tilldelats musikbranschens största pris på 500 000 kronor. Det gick ett sus genom publiken…..

Där startade vår diskussion. Hur står sig de 500 000 mot andra branscher? Vad tjänar egentligen en musiker i en symfoniorkester och vad tjänar de bästa stjärndirigenterna i världen? Och hur står sig det mot lönerna för manliga fotobollsproffs? Vad är rimligt och vad är orimligt? Är det rimligt att en fotbollsmatch kostar ungefär lika mycket som en biljett till en klassisk konsert? Ja kanske. Det är ju trots allt upp till var och en vilken passion man vill betala för och tidsåtgången för de två eventen är nog jämförbara.

I såväl fotobollslag som i symfoniorkestrar pågår en internationalisering. Allt fler ‘spelare’ från andra länder tas in. Söker man jobb i en symfoniorkester så får man exempelvis spela upp anonymt (bakom ett skynke eller liknande) för att man ska få jobbet baserat på hur man spelar och inte beroende på kön, namn eller etnicitet. Det är tufft. Att utbilda sig till instrumentalist tar många år i anspråk med studielån och köp av dyra instrument. Vi tycker inte att samma jämlika princip finns i fotbollsvärlden….

Det blir oemotståndligt att göra en liten lönestudie med hjälp av internet. Den ger följande intressanta resultat – samtliga siffror är årslöner.

Ronaldo, bäst betald fotboll.                                   713 miljoner
Zlatan, fotboll.                                                            330 miljoner
Ada Hegerberg, bäst betald kvinna fotboll          3 miljoner
Ola Rollén, bäst betald Vd Sverige.                        53 miljoner
New York filharmonikernas chefdirigent.           35 miljoner
Medellön sjuksköterska Sverige                            420 000 (OBS tusental, ej miljoner)
Medellön klassisk Musiker Sverige.                      420 000 (”)

Vad kan vi då läsa ut av detta? Bland annat att 1700 musikerårslöner krävs för att matcha Ronaldo. Är det bara orättvisa? Varför har inte Zlatan och hans manliga kollegor för länge sedan i protest delat med sig av sina helt orimliga löner till de kvinnliga spelarna? Eller till den breda barn- och ungdomsverksamheten för den delen. Vilken roll spelar spel- och reklaminslagen?
Är det ökande spel på matcher som driver upp dessa svindlande summor, har intresset för idrott minskat och suget efter stora pengar ökat? Kanske ska vi vara glada för att sponsringen av klassisk musik är rätt begränsad i Sverige ännu?

Vi har troligen aldrig haft det bättre ekonomiskt än idag, vi har aldrig sparat mer än idag, vårt intresse för pengar ökar, inflationen står stilla oavsett hur mycket Riksbanken sänker räntan. Snart är våra madrasser så fulla med pengar att vi slår näsan i taket, när vi sen dunsar ner i golvet kommer vi abrupt vakna ur krösusdrömmen. Resa oss mangrant, bege oss mot Konserthuset och boka in en klassisk konsert och njuta av ljuva toner från normalbetalda konstnärer. När vi kommer hem stänger vi av alla sportkanaler och återgår till SVT:s damfotbollsmatcher, mår gott och använder våra pengar till annnat än att livnära överbetalda fotbollsdivor som ligger å vrider sig på planen, när Skatteverket vill ha en del av deras ynka lön.

Låt glädjen styra era liv, låt hjärtat vara med